Live a little
Jag är alldeles övertygad om att Tonie ofta är trött på mig och min impulsivitet. Det här med att leva just nu och inte i framtiden är inte hans idé precis. Inte alltid är det min heller men varje gång jag får en impuls så gnäller jag över hur tråkig han är och glömmer bort att jag brukar vara likadan. Inte nu. Jag har hittat ett bord som jag bara måste ha. Hon som säljer bordet bor i Göteborg och jag kan inte se samma problem som T med att åka dit så snart som möjligt. Kanske redan i morgon. Så mina försök till att inspirera mannen lyder som följande.. Det kan väl vara jätte trevligt att ta en liten familje tripp. Över dagen. Det är ju inte så ofta vi åker iväg tillsammans, visst? Vi tar med kaffe i termos och lite fika, det blir kul! Noah skulle säkert gilla... Alltså ledordet är TILLSAMMANS. Inte kan han väl neka till att göra något tillsammans? Ibland ger han med sig, om än något muttrande. Snart är vi således ett fantastiskt bord rikare och jag är så lycklig över detta! Återigen blir vi påminda om hur mitt humör är upp eller ner. Sprudlande eller nere. Hos mig verkar inte finnas något som är mitt emellan, inget lagom. Om någon annan tycker jag är besvärlig så skulle man bara veta hur det är för mig som aldrig får någon paus ;)
