Tillsammans är man mindre ensam
Något som ligger mig varmt om hjärtat är texten från ovan såväl som boken varifrån jag nu lånar den. Jag tror faktiskt att det här med att vara fler kommer från min familj. Till att börja med så har jag ju två systrar så bara med det i åtanke så var vi en rätt stor familj. Därtill har vi haft ett flertal djur. Det var kaniner, undulater, zebrafinkar, vandrande pinnar, gerbiler och katter. Fiskar dessutom! När jag minns min barndom vill jag helst tänka på det som gör mig glad. Jag minns att det verkade viktigt fastän naturligt att samla släkten för att fira diverse bemärkelsedagar. I vått och torrt. Jag minns gärna hur pappa lärde oss saker. Sådant som jag inte visste då att jag skulle minnas än idag. Som den där visselpipan han gjorde av sälg, hur man ska tänka när man planterar skog och varför man gallrar. En gång fick jag en tälj kniv och skar mig nästan genast i tummen. Den fick jag aldrig mer använda, men jag fick testa. Vad jag vill säga med det här är att kunskap är källan till så mycket. Jag tänker att ju mer kunskap man bär på desto mer vill man lära sig. Så är det åtminstone för mig och jag tror verkligen att erfarenheter gör mig mindre ensam. Fastän jag i så många år trott tvärtom.
Fint skrivet! Erfarenhet är bra. Att få prova när man är mindre, det är så mycket svårare att våga prova som äldre tycker jag.
Vilken fin familj du har! :)